Jan Svenungsson

"...och det regnar in i hans hus", in: Aftonbladet, 29.12.1987



En ruggig söndag i november tar jag lokaltåget ut till förorten Poissy och en av Le Corbusiers mest omsusade byggnader Villa Savoye. Det regnar. Parkens gräs klafsar kring fötterna.

Innanför glasdörren sitter tre bastanta damer bakom ett bord. De för ett livligt samtal. Inträdesavgift är frivillig, men jag uppmanas vänligt att skriva mitt namn i gästboken.

– Är ni arkitekt?

– Nej, jag är konstnär; målare.

– Vad roligt, hur målar ni?

– Tja, det beror på hur ni menar . . .

– Målar ni modernt?

– Ja, det antar jag att man kan säga.

– Det var synd.

Jag går uppför rampen till den andra våningen och njuter av den asketiska skönheten i interiörens alla vinklar, alla detaljer. Allt tycks format för att behaga ögat.

Tjänstefolkets sovrum är ytterligt trånga. I salongen blir upplevelsen av spöregnet utanför verkligt intensiv. Glas åt tre håll. Vinden tjuter och stönar i fönster. Som avrundning på en eftermiddags estetisk extas beser jag en utställning om husets historia. Det framgår att villan läckte som ett såll redan från början och innan ett år hade gått påbörjades därefter kontinuerliga reparationsarbeten. Efter åtta år övergav herr och fru Savoye sitt sommarhus. Ett sjunkande skepp.

Jan Svenungsson