Jan Svenungsson

af Malmborg, Estelle. "Jan Svenungsson", in: Svensk konst nu - 85 Svenska konstnärer födda efter 1960, Sveriges allmänna konstförening 2004


”System, fel och missförstånd, projektion – ytterst sett handlar mitt arbete om hur mening konstrueras. Om hur – och varför – något kan bli värt att tro på.”

Skorstenen har blivit något av Jan Svenungssons signum. Sedan slutet av åttitalet dyker den upp i hans konst som skulpturer, i teckningar och i fotografier. De tidiga fotografierna har kraftiga svarta ramar som ofta följer bildernas konturer, de blir i sig skulpturer där ramen är lika viktig som bilden. Då de ställts ut har de ibland placerats direkt på golvet i grupper, vissa av dem lutande som tornet i Pisa.

Skorstensbilderna har givit upphov till en mångfald olika tolkningar. Från psykoanalytiska, anspelande på den fallosliknande formen, till politiska. De har setts som monument över industrialismens död då de tunga svarta ramarna får dem att likna dödsrunor. Kanske handlar de framför allt om bildens roll. Jan Svenungsson var en av de mest envetna i tidens diskussion om gränsen mellan konst och fotografi och i sökandet efter en ny frihet för fotokonsten.

De skulpturer i form av tegelskorstenar han sedan 1992 placerat ut på olika platser i Sverige och utomlands utforskar den tunna gränsen mellan konst och arkitektur, mellan dekoration och funktion. Över tio meter höga sträcker de sig mot himlen i en förening av fiktion och realism och får oss att se den offentliga konsten med nya ögon.

Jan Svenungsson återkommer i sin konst ständigt till förhållandet mellan original och kopia. I en drift med modernismens krav på autenticitet och på konstnärens personliga bildspråk har han visat blodröda oljemålningar noggrant kopierade av slumpmässigt tillkomna akvareller.

Intresset för olika system löper som en röd tråd genom hans konstnärskap. Det mycket uppmärksammade projektet Psycho-Mapping Europe (1998) utgår från en Europa-karta där alla EU-länder har en egen slumpmässigt vald färg. Jan Svenungsson har omsorgsfullt ritat av kartan men naturligtvis smyger sig avvikelser in. Han tecknar sedan av kopian och fortsätter så i en serie om 20 bilder, där den senaste står modell för den påföljande. Serien avslutas med fem oljemålningar och resultatet blir en kraftigt förvriden bild av Europa med dess länder och gränser.

Människans oförmögenhet att exakt kopiera något ger upphov till tankar kring den mänskliga faktorn även i andra sammanhang. Verket kan ses som ett inlägg i debatten om EU och Europas gränser men syftar också på mänskliga tillkortakommanden ur ett mer allmänt perspektiv. Här finns också paralleller till hur en historia förändras och förvanskas intill oigenkännlighet i takt med att den berättas vidare.

Utställningen Psycho-Mapping the Current Crisis (Moderna Museet 2003) utgick från händelserna den 11 september 2001 och deras efterverkningar. Konstnärens egna dagboksanteckningar, med allt från funderingar kring världsläget till privata möten och projekt, visades New York Times’ rapportering om händelsen och kartor över Mellanöstern där länderna fick växelvis olika färger. Ländernas betydelse och utbredning förändrades enligt den mediala och politiska exponering de fick i den uppflammande Irak-krisen. Den cynism med vilken gränser och fokus flyttas åskådliggörs här liksom glappet mellan världshändelser och våra privata liv och hur lätt vi ändå rör oss däremellan.

Estelle af Malmborg