TILLBAKA TILL: FÖREGÅENDE SIDA
– Din fråga är dramatisk och jag är rädd att mitt svar inte kommer att bli lika rafflande. Den ursprungliga idén till de 11 bilder jag gjorde var helt enkelt att jag ville fotografera inomhus. Interiörer och rum. Jag har ofta iscensatt bilder utomhus och när jag gjort inomhusbilder har det mest rört sig om närbilder. Nu var jag intresserad av rum, både i ordets fysiska men också i dess psykiska bemärkelse. (Det tenderar ju ofta att bli ganska psykologiska tolkningar av rum när man närmar sig dem konstnärligt).
.....Det var svårt men spännande att försöka få tag i rätt sorts rum, jag måste säga att även om bilderna kan se ganska slumpartade ut så ligger det mycket research bakom dem. Jag ville också jobba basic på något sätt. Jag ställde mig enkla frågor? Jaha, vad är ett fönster? Vilket sorts ljus släpper det in? Hur kan jag använda mig av det ljuset??
.....I någon bild är det just bara ett fönster (se: "Now You See It, Now You Don´t"), i andra bilder är det människor i rummet, men jag upplever det inte som om gestalterna är överordnade interiörerna i de fallen. (se: t.ex. "The Petrified Couple" eller "De bästa historierna är de som aldrig berättas" eller "Alone in the Brown Room"). Jag tror det här sättet att arbeta; att sätta upp en bestämd ram och sedan förhålla sig till den är nytt för mig, jag var orolig att det skulle bli platt och dumt och "inte jag", men på något sätt kände jag mig mycket friare i arbetet än förut. Dessutom så blir det "sig själv" iallafall, hur man än gör på något sätt – vilket ju både kan kännas tryggt men samtidigt ganska hopplöst: "Är det omöjligt att överskrida sig själv?" – typ. ÖVER TILL JAN