Jan Svenungsson

"Duty Now For The Future – Färgfotografi", Bruksanvisning till konsten i Pontus och Bipontus, Statens Konstråd, 1999


Mitt konstverk i Bipontus består av 14 stycken färgfotografier som sitter ordnade i en serie. Tillsammans bildar dessa fotografier en berättelse som jag här inte kan återge – ty min ambition har varit att arbeta med ett bildens språk, på ett sätt som det inte är självklart att man kan översätta till ett verbalt språk.

Vad jag emellertid kan göra är att erbjuda lite bakgrundsinformation. Konstverket skapades ursprungligen till en utställning på Norrköpings Konstmuseum 1998 som hette "Brytningstider", och som behandlade känslan av uppbrott som finns i kulturen idag, liksom den fanns i början på seklet när modernismen bröt igenom. Det verk som nu föreligger är en ny och något anpassad version. Det är väsentligt för mig att de färdiga bildernas utplacering på väggen (med dess pelare, döröppningar, osv) skall ha maximal precision och stå i motsats till allt tillfälligt – det som i frusen form konstituerar själva den fotografiska bilden, lika väl som det karakteriserar livet framför dessa bilder.

Samtliga fotografier är utförda med storformatskamera (negativformat 4x5 tum) i Berlin under hösten och vintern 97-98. Jag bor vid Checkpoint Charlie, och tog som princip att fotografera enbart inom det avstånd jag orkade släpa den tunga kameran till fots. Till att börja med arbetade jag tekniskt precist och innehållsmässigt planlöst. Så småningom kom jag att fotografera mer experimentiellt. Ur ett stort material har jag sedan konstruerat min "historia" – en historia som jag, paradoxalt nog, menar inte behöver ha med Berlin att göra... Rent tekniskt är det man ser cibachromekopior utskrivna med laser från fotografiska negativ som scannats och blivit dammretuscherade i dator. Bilderna är sedan klistrade med silikon mellan plexiglas och laminerad aluminium.

Konstverket heter "Duty Now For The Future". Detta namn är lånat från titeln på ett av popgruppens DEVO's album.

Mina bilder saknar som synes individuella ramar – men de sitter infattade i permanent byggda väggnischer. Därmed bildar väggen, och i förlängningen hela huset, en gemensam ram till fotoserien. Detta förhållande känns som en riktig ära, som jag hoppas att mitt konstverk skall återgälda genom att inbjuda till många intressanta samtal.

Jan Svenungsson Berlin 990928