"Maria Magnusson", in; Vasteras, Västerås Konstmuseum 1998
Under en tid av ett år har Maria Magnusson upptagits av detta projekt. Arbetet med det kan delas upp i två faser: produktionsfasen och presentationsfasen.
I det första skedet av sitt projekt har Maria sökt upp och inlett samtal med för henne helt okända människor, vars utseenden på något sätt har tilltalat henne, och frågat om hon får fotografera dem. De som har varit villiga till detta har blivit inbjudna till en ateljé, där Maria under kontrollerade former vid ett eller flera tillfällen har fotograferat deras ansikten i närbild.
I den andra fasen presenterar Maria sina bilder i ett arrangemang som syftar till att berätta något för dem som ser bilderna, och i förlängningen påverka deras syn på världen.
Fotografierna, alla i färg och i storlek 50x40 cm, föreställer samtliga ett ansikte, med utsnittet så snävt att pannan blivit lätt beskuren. Skärpedjupet räcker inte för hela bilden; öron och nästipp ligger i oskärpa, samt är lätt deformerade av perspektivet. Betraktarens blick möter den avfotograferades ögon, som vid fotograferingstillfället var riktade rakt in i kamerans lins. Två blickar möts: en registrerande och en redan registrerad.
Utsnitt och belysning är lika för samtliga fotograferingar det är däremot inte de avfotograferades erfarenheter de kommer från olika delar av världen, men har av olika anledningar hamnat i Sverige, där de någonstans i Göteborg har stött ihop med Maria Magnusson som på sätt och vis letade efter just dem, då hon behövde deras hjälp till något hon ville berätta.
Det enda som förenar dessa människor är att de generöst ställt sig till fotografens förfogande. Kanske kan man tala om ett samarbete.
Om det slutgiltiga resultatet av detta samarbete kan endast bilderna tala.
Jan Svenungsson