Alton, Peder. "Ett kammarspel med utmejslade regler",
in: Dagens Nyheter, ?.8.1995
ÄNNU EN GÅNG visar Jan Svenungsson en utställning med skorstenar. Vilken i ordningen kan jag inte längre minnas. Många måste tro att han är galen. De första skorstenarna dök upp i slutet av 1980talet och har sedan envist återkommit.
Då ingick de i en undersökning av gränserna mellan konst och fotografi, mellan reproduktion och original. Svenungsson var knappast ensam om diskussionen. Men han var en av de mest konsekventa.
Några av de tidiga skorstensbilderna monumentala och kraftfullt inramade fotografier finns med som en antydd retrospektiv på Galleri Engström. Som vanligt står de nonchalant lutade mot en av galleriväggarna som en familj på cocktailparty.
Annars är det främst en lång serie nya teckningar som dominerar utställningen. Många av dem ser ut som slumpvisa infall, andra är tecknade med stor precision. Det överraskande är lättheten, de är enkla och oproblematiska som någon sida ur Vårblandaren. Mycket lite finns kvar av den dova ton som präglat hans tidigare utställningar. Inte heller något av den nostalgiska urbanism som funnits med i hans tidiga stadsbilder. Kvar finns enbart en enveten undersökning av hur långt det går att variera ett begränsat tema - ingen yvig social symbolik, inte ens någon tydlig samtidskänsla. Teckningarna liknar ett oändligt varierat kammarspel med egensinnigt utmejslade spelregler.
Annorlunda är det med de skorstenar han byggt som fria skulpturer i Sverige (Moderna museet, som en del av utställningen "Rum Mellan Rum", nyligen riven) och internationellt. En som han byggde 1992 för en utställning i Sydkorea arrangerad av Pontus Hulten står ännu kvar på utställningsområdet. Den senaste skorstenen är från i somras och ingick i samlingsutställningen "Ars Baltica" i Kotka i södra Finland. Även den får stå kvar så länge inte markägaren har några andra planer. På Engström är den avbildad på ett stort färgfotografi.
Med Kotkaskorstenen har Svenungsson nått en överraskande slutpunkt som förvandlat hans motiv till en märkligt avskalad blandning av konst, arkitektur och anonym miljö. Skorstenen ser på bilden mycket oansenlig ut men påverkar ända allt som finns i dess närhet och skapar ett nytt förhållande mellan markyta, vägg och rum. Den fryser omgivningen som om den förvandlats till ett fritt konstverk oberoende av platsens bakgrundshistoria och funktion. Där finns ett nytt arbetsfält för monumentalskulpturen som ännu är oplöjt.
Peder Alton