Jan Svenungsson

Alton, Peder. "Foto: Svenungsson",

in: Dagens Nyheter, 13.9.1988


Den traditionella synen på fotografi är att den är genomskinlig, att den pekar ut någonting annat än sig själv. Till detta har under alla år knutits en lång rad förväntningar, ofta av ideologisk natur.

Till exempel var de fotografer som etablerade sig efter andra världskriget rörande eniga i synen på massmedier och information. Fotot blev fönstret ut mot världen, en del i en positivistisk syn på samhället som gjorde det till en metafor för den seende människan.

Men idag är allt detta som bortblåst. Fotografin har bara blivit en av många dekorativa och ornamentala inslag i informationsflödet, en svartvit ruta som förlorat en stor del av sin informativa trovärdighet. Man kunde förvänta sig att en ny generation fotografer skulle ha mycket att säga om detta, att till exempel Fotograficentrum redan hade presenterat en mängd utställningar och publikationer som avspeglade den nya situationen. Men så har inte skett.

I stället har initiativet glidit över till konstnärerna. Det senaste och kanske tydligaste exemplet var en utställning i början av juni då Jan Svenungsson visade stora reprofotografier i tunga, svarta ramar. Mer öppet än så här går inte att signalera intresset för fotografiet som ting. Samtidigt var det här en av de mest laddade utställningarna jag såg under våren. Både en suggestiv kommentar till fotografin som dekoration och en självklar användning av rent fotografiska kvaliteter - även när motivet består av ett kvällsbelyst Brandenburger Tor.