Larsdotter, Marit. "Träd in i ett rum...",
in: Fotografi, februari 1998
Konstnären JAN SVENUNGSSON är adjungerad professor vid Fotohögskolan i Göteborg där han tillbringar en vecka i månaden. Annars bor och arbetar han i Berlin.
Att ställa ut fotografi tycker han mer än någonting annat handlar om att göra ytterst klart för sig själv vad det är man vill säga, vilken känsla man vill förmedla. Och sedan med alla till buds stående medel försöka förmedla den.
- Det viktigaste är alltid att fånga en speciell karaktär för det aktuella arbetet och sen utföra den med eftertryck. När man presenterar sig som fri konstnär faller det alltid på en själv att visa att det man gör är viktigt och bra. Du kan aldrig arbeta utifrån att någon annan skall ta hand om dig.
Det är den övergripande tanken, men visst har Jan Svenungsson också konkreta synpunkter på olika sätt att göra en utställning.
- Generellt sett ogillar jag utställningar där det känns som om man promenerar mellan attraktioner. Jag är mycket mer intresserad av den sortens hängning där du träder in ett rum där konstobjekten eller fotografierna korresponderar med varandra och ger betraktaren själv möjlighet att hitta på dialoger mellan olika föremål.
Jan Svenungsson knappar fram sin drygt 500 sidor omfattande webbtjänst (www.jansvenungsson.com) och visar en bild från den nyligen avslutade utställningen Nytolkningar på Lunds Konsthall. Temat är Bibeln. På en vit vägg i dagsljus hänger fyra bilder tätt intill varandra. Alla är tagna med storformatskamera från samma punkt vid samma tidpunkt på Sergelgatan i Stockholm. Det är solig lördag i augusti och affärsstråket vimlar av folk. Bilderna är oramade men limmade på glas.
- Jag ville få fram en sorts hightech-känsla, kallt och exakt. Ett stramt, isolerat statement.
På varje bilds glas har han till synes lite slarvigt tejpat en röd pil som pekar på en av människorna i folkmassan. Jan Svenungsson är medveten om att han är ovanligt känslig för detaljer men säger att i samtida konst har kontexten - var, hur och på vilket sätt du ställer ut blivit oerhört viktig.
- Ibland läggs kanske alltför stor vikt vid förpackningen, säger han och föreslår ett experiment:
- Prova att spänna upp några hötorgsmålningar på seriösa, kraftiga spännramar, och häng dem i ett vitt galleri. Ingen dekorationsram. Bra ljussatt, väl balanserat och hängt. Bilderna blir betydelsefulla på ett helt annat sätt än före operationen. Men då handlar det om ready-mades i en installation. Målningarna förändras ju inte.
Marit Larsdotter