Jan Svenungsson

Gassilewski, Jörgen; Gmelin, Felix. Spelets Regler, Stockholm 1993



Inledning
Grupputställningar idag har ofta en oöverlagd karaktär. Antingen har de varit frukten av en otydlig vilja att göra något annorlunda, något omväxlande, i en alltför enkel polaritet till galleriernas utställningsverksamhet och ofta i regi av dessa eller andra konstinstitutioner. Eller så har en mer eller mindre fristående teoretiker och utställningskommissarie presenterat en pregnant tematik och bjudit in internationella storheter vilka som en del av sina turneer presenterat verk som har mer med deras övriga produktion att göra än denna tematik och den plats där de visas - här har den teoretiska överbyggnaden och hävdandet av ett sammanhang mest fått karaktären av efterkonstruktion och brasklapp.

"Spelets regler" är ett konstnärsinitiativ bestående av femton konstverk av femton konstnärer med anknytning till Stockholm. Verken är placerade i Stockholms innerstad. Deltagarna har haft kontinuerlig kontakt med varandra i stort sett från initialskedet. Grundtanken har varit att låta varje verk fungera så självständigt som möjligt. En förutsättning för detta var att finna en tillbakadragen och neutral struktur åt utställningens helhet. För att ge verken chansen att fungera utifrån sina egna villkor har vi undvikit uttalade gemensamma teman, utställningsintendenter och så mycket som möjligt av konstvärldens hela infrastruktur. Lösningen på problemet med kollektiva tendenser vid placeringen av verken i Stockholms terräng var en speloch slumpmodell. Genom slumpen åstadkom vi femton platser.

"Spelets regler" är fristående från institutions- och gallerivärlden. Arrangörerna är också medverkande konstnärer. Konstnärerna är valda för att de i tidigare arbeten på ett; originellt sätt relaterat till miljöer utanför det gängse utställningsrummet och att de har anknytning till Stockholm. Vi hoppas kunna skapa ett rum åt varje konstverk där det på sina egna villkor kan slå klorna i sin plats och dess omgivning - vare sig de förtydligar, förhåller sig passivt eller polemiserar mot dessa.

Den 14 september 1992 genomfördes en biljardsprängning i Masters Biljardsalonger på Norrtullsgatan 6 i Stockholm. Klot slog ihop, rullade och stannade. En karta över Stockholms innerstad vecklades ut bredvid. En kompass säkerställde bordets riktning, varefter bordet och dess klot ritades in i tusen gångers förstoring på Stockholmskartan. Det vita klotets ursprungsposition fick bli kartans biljardsalong och klotets position efter sprängningen blev utställningens informationscenter. De femton konstnärerna hade valt varsitt klot och var nu bundna till den cirkel på 57 meter i diameter som slumpen anvisat åt dem. Samtidigt hade utställningsområdet fått en rimlig begränsning.

Skenbart motsägelsefullt är att det varit nödvändigt att konstruera en helhet som är stark i sin tillbakadragenhet och där konstnärerna i ovanligt hög grad känt till, följt och förhållit sig till de övriga verken under hela deras tillkomst. Den totala strukturen måste ha skärpa, dels för att motivera det påstående den offentliga presentationen alltid är och dels för att utställningen genom sin artikulation skapar ett frirum åt verkets självständighet. För att vara medvetna om de andra verken har vi under hela projektet haft regelbundna möten. Här har ideer och konceptioner av blivande verk redovisats, dessa och mer övergripande frågor diskuterats samt konstverkens förverkligande och projektets utformning kunnat följas steg för steg. Detta för att ge frön åt diskussioner och för att ge en, om än rudimentär, konsensus verken emellan, en konsensus som skapar en "speglingseffekt", en stringent helhet.

Verkens placering i "Spelets regler" sträcker sig från gator och torg till privathem, varuhus, kyrkor, föreningslokaler och förvaltningsbyggnader. En lägenhet vid Vanadisplan, Johannes kyrka, Åhlens parfymavdelning, Civildepartementet, Postgirot, Riddarfjärden, ett rum i Frälsningsarmens hotell på Drottninggatan o.s.v. Denna följd av olikartade lokaliteter belyser också detaljer i stadens utseende och dess lager av betydelser: ekonomiska, sociala, topografiska, arkitektoniska, biologiska...

Genom att göra en tidsbegränsad utställning i stadens offentliga rum, har vi sluppit de krav som normalt ställs på offentlig skulptur av stat, stad, skönhetsråd m. m., ifråga om att vara uppbygglig, förebildlig och praktisk. Vi har velat avlägsna så många som möjligt av de hierarkier och kategoriseringar som kan låsa en betraktare. Vi är medvetna om att konstverken för sin betydelse också är beroende av dessa hierarkier och kategorier, men ambitionen har varit att i görligaste mån låta konstverket självt bestämma och precisera sina beroenden. Att låta det slippa det outtalade moln av strukturer som hotar att göra nutida konstverk osynliga och att hjälpa verket att få ner sina parasitväxtrötter på plats.
Vägbeskrivning
Vi börjar i startrutan på vår informationskarta, biljardklotcirkeln vid Vanadisplan. Där har Dan Wolgers skänkt en konstsamling, i vilken han själv inte är representerad, till en för honom tidigare okänd person som bor inom cirkelns omkrets. Mottagaren svarade ja till att ta emot konstsamlingen som gåva och lovade att vårda samlingen väl. Inga krav på att samlingen skulle vara öppen för offentligheten under den tid »Spelets regler? pågår ställdes. Om samlingens ägare önskar förblir hans lägenhet låst för allmänheten.

Efter att ha korsat Odenplan hamnar vi på Masters Biljardsalonger- av en slump samma plats där den biljardsprängning genomfördes som gav upphov till »Spelets regler?. Här introducerar Carin Ellberg objekt som traditionellt anses tillhöra en främmande sfär.

I det oansenliga och nedslitna stadsrum av bakgatskaraktär som bildas i Luntmakargatan/Rehnsgatans korsning möts byggnader från olika tidsperioder men också olika livsmönstern kulturer och verksamheter i småindustri, butiker och restauranger. Peter Hagdahl har frågat sig vilka inneebörder som göms i den här specifika gatubilden. Vilka skeenden, tankar, stämningar som döljer sig i byggnader, skyltar, klotter och skräp. Genom medvetet lågmälda konstnärliga tillägg har han försökt att uppmärksamma och dechiffrera platsens nu och dess historia.

Johannesplan kröns av Johannes kyrka. Ann-Sofi Siden har sökt sig bakåt i tiden och förvandlat kyrkan till museum över en av de mer skamliga företeelserna i den svenska kyrkans historia. Ett föremål förenas med ett dokument om dess roll i den klerikala historien.

En plats full av betydelser är Tunnelgatan. Här mördades Olof Palme, i folkmun är trapporna över Brunkebergstunneln »flyktvägen?. Tarkovskij filmade här de profetiska flyktscenerna i »Offret?. Brunkebergstunnelns arkitekt Knut Lindmark tog livet av sig i tron att tunneln skulle rasa. Cecilia Edefalk sätter detta självmord i samband med sina egna känslor då hon som liten under en semesterresa i Rom stoppade in handen i "Bocca della verita", en skulptur i vars käftar den som Ijugit sägs få sin hand avklippt.

Vid Malmskillnadsgatans horstråk ligger Oxtorget. Vid torget har Dawid utfört en stor överstrykning, en asymmetriskt skarvad bortretuschering. En symbol för tragik men även för indifferens och oåtkomlighet. Svärtan, som på samma gång har verkan av yta och djup, suger upp alla färger och lämnar inte några tillbaka.

Där Mäster Samuelsgatan möter Norrlandsgatan befinner vi oss i stadens merkantila centrum. Helen Sandberg bryter stadens rörelser genom de nya vägar som uppstår i ett objekts möte med de förbipasserande.

I hörnet av Sergels Torg korsar Drottninggatan Klarabergsgatan och bildar ett nav i Stockholms gatuliv. Under marken transporterar tunnelbanan en ström av människor till och från stadens centrum. Drottninggatan skär ett spikrakt snitt genom kvarteren och skapar en utsikt från Blå Tornet vid Tegnergatan ända ner till Riksdagshuset. Mitt i det smala gaturummet har Charlotte Gyllenhammar placerat en skulptur som fritt svävar över oss gångtrafikanter.

Joakim Gemickes verk finns på Åhlens parfymavdelning, entre i hörnet Drottninggatan/Mäster Samuelsgatan.

Som liten for norrlandspojken Anders Boqvist för första gången till den stora staden Stockholm. För att återuppliva den erfarenheten lät Anders utlysa en tävling där barn mellan 7 och 1O år från Sundsvall som aldrig varit i Stockholm fick delta. Vinsten var en gratis resa till Stockholm och vistelse på City Hotel mellan Slöjdgatan och Drottninggatan Under sommaren har vinnaren tillbringat några dagar på Gröna Lund och andra för barn lockande ställen Barnets minnen av resan har blivit Anders' nya minnen. Spåren av denna resa kan beskådas av hotellgästerna på City Hotel.

Postgirot vid Bryggargatan/Klara Norra Kyrkogata är en bunker, sluten för offentligheten. Ingen obehörig kommer in. Det enda som till synes kommer ut ur denna förseglade plats är Postens transportbilar. De är emellertid ett led i den explosionsartade spridningseffekt som utgår från denna svarta punkt, genom de miljontals postgiroblanketter som sänds ut härifrån varje vecka. Anders Widoff fann att dessa försändelser var den enda vägen ut till friheten och allmänheten och utnyttjar dem nu för ett privat utskick, en hälsning, till adressaterna.Vänta er därför inga spår efter konstnären på platsen, snarare då i brevlådan.

På Klarabergsgatan i närheten av Klara Östra Kyrkogata har den språkliga kopplingen mellan ortsnamnen Skoghall och Stockholm resulterat i ett fysiskt möte. De båda orterna binds samman av Jörgen A. Svenssons busslinje 993. Fyra lördagar under de veckor »Spelets regler? pågår kommer man att kostnadsfritt kunna åka mellan bruksorten Skoghall i Värmland och Stockholm. De resande från Skoghall får sex timmar på sig att uppleva storstaden medan boende i Stockholm som bokar en tur- och returresa får stanna i Skoghall en vecka.

I ett hus på Fredsgatan med utsikt över Konstakademien och Riddarfjärden arbetar civilministern. Det verk Felix Gmelin placerat här representerar i tredimensionell form de ansvarsområden civilministern handhar. Ett fotografi, en röst och en skulptur håller fram Civildepartementets arbete som berör medborgarnas möjligheter till inflytande, den offentliga verksamhetens uppbyggnad, medborgarkontor och många andra frågor. I receptionen kan du av vakten få ett fotografi av vår civilminister tillsammans med konstverket.

I vattnet mellan Riksdagshuset och Utrikesdepartementet kommer Jan Svenungsson att utföra sitt verk. Närmare upplysningar finns att inhämta på platsen.

Vi går utefter Klara Mälarstrand, över Stadshusbron och kommer slutligen till Stadshusets trädgård, en av Stockholms mest kända utsiktsplatser trots att den bara befinner sig någon meter över havet. På stenbalustraden har Jörgen Gassilewski placerat ett verk som relaterar till Ragnar Östbergs stadshus och till utsikten.

Vårt informationscenter är förlagt till en gemensamhetslokal i Matteus kyrka på Vanadisvägen 35, i närheten av vår informationskartas startruta. Det var här det vita klotet hamnade när det efter biljardsprängningen ritades in på Stockholmskartan.

KLOT NR.1 Dawid Oxtorget 4
KLOT NR.2 Garin Ellberg Masters Biljardsalonger, Norrtullsgatan 6
KLOT NR.3 Helen Sandberg Norrlandsgatan / Mäster Samuelsgatan
KLOT NR.4 Dan Wolgers Vanadisvägen 43
KLOT NR.5 Anders Widoff Postgirot, Bryggargatan 1-9
KLOT NR.6 Charlotte Cyllenhammar Drottninggatan / Sergels Torg
KLOT NR.7 Jan Svenungsson Riksbron / Norrbro
KLOT NR.8 Joakim Gemicke Åhlens parfymavdelning
KLOT NR.9 Felix Gmelin Civildepartementet, Fredsgatan 8
KLOT NR.1O Jörgen A Svensson Klarabergsgatan 35
KLOT NR.11 Peter Hagdahl Luntmakargatan / Rehnsgatan
KLOT NR.12 Ann-Sofi Siden Johannes kyrka
KLOT NR.13 Anders Boqvist City Hotel, Drottningg. 66/ Slöjdg. 7
KLOT NR.14 Jörgen Gassilewski Stadshusets trädgård
KLOT NR.15 Cecilia Edefalk Tunnelgatan 12