Articles and letters to the editor, published in Norrköping newspapers during the construction of the Fifth Chimney, August - September 1999. Chronological order.
Areskog, Mattias. "Overklig skorsten stiger upp ur Strömmen",
in: Norrköpings Tidningar, 19.8.1999
INOM ETT PAR VECKOR kommer en 14 meter hög tegelskorsten att växa upp ur Strömmen - mitt i Norrköpings hjärta öster om Bergsbron alldeles utanför Arbetets museum.
Beställare är Norrköpings kommun som ska ge skorstenen som gåva till Campus Norrköping, till en kostnad av 490.000 kronor. Bakom idén står konstnären Jan Svenungsson som beskriver meningen med skorstenen så här:
- När du förmår att placera ut en hög skorsten så att den ser overklig ut, då blir också hela staden runt omkring overklig. Det blir en kreativ omvandling av verkligheten som du som konstnär alltid drömmer om.
Jan Svenungssons skorstensförslag vann tävlingen Längs Strömmen tidigare i år som arrangerades av Statens konstråd och Konstmuseet. I juryns motivering skriver man:
"Det är en skorsten men ändå inte. I mötet med vattenytan kan skulpturen tyckas stiga ur vattnet - eller sjunka. Ett slags surrealistisk poesi formas där tolkningen överlämnas åt betraktaren."
- Jag letade länge efter den plats där det skulle kunna bli märkligast och kom fram till att det inte fanns någon annan plats där skorstenen gjorde sig lika bra. Den här platsen kändes nästan farlig först eftersom den är så extremt nära kopplad till Norrköpings identitet.
JAN SVENUNGSSON TROR att eventuella motståndare till skorstenen kommer att ändra sig när de får se den färdig.
- Om det nu blir några motståndare till skorstenen så tror jag att de kommer att vinnas över när den är färdig. Jag har verkligen inga provokativa avsikter, möjligtvis ett något subversivt förhållande till verkligheten. Men jag är absolut inte ute efter att göra folk förbannade. Jag inbillar mig att om jag blir glad av det så blir andra också glada. Dcn här skorstenen kommer att ha utmärkta skönhetsegenskaper, säger Jan Svenungsson.
Sedan den 9:e augusti jobbar fyra män från NCC på heltid med bygget. Jan Svenungsson är själv med i arbetet men får nöja sig med att såga tegel. Just nu gjuter dykare fundamentet till skorstenen. När det är klart kommer den att börja skymta ovanför Strömmens vattenyta.
Jan Svenungssons intresse för skorstenar vaknade när han gick på Konsthögskolan. Han letade då efter ett motiv att fotografera och fann en gammal tegelskorsten i Stockholm.
- Den var ju otroligt tråkig egentligen, hade inget som helst innehåll. Men när jag presenterade mina bilder så märkte jag att den hade väldiga spänningar. Folk tenderade att tolka allting, att läsa in en massa saker i skorstenarna.
Och sedan dess har han fortsatt. I mer än tio år har han hållt på med sina skorstenar som byggts på vitt skilda ställen som i finska småstäder och på asiatiska utställningar. Alla lika overkliga i sin verklighet.
På tävlingsstadiet hette projektet "Virtuell skorsten i verkligheten". Sedan en vecka har skorstenen blivit ännu mer virtuell, då man kan följa byggnationen minut för minut på Svenska Dagbladets hemsida, genom en kamera som sitter uppmonterad vid Strömmen.
Det slutliga namnet för skorstenen blir dock Den femte skorstenen, eftersom detta skulle blivit hans femte i ordningen. Nu har dock den fjärde skorstenen som ska byggas på ett öppet fält i Östtyskland, blivit försenad. Så den femte skorstenen kommer egentligen att bli den fjärde, men namnet fick stå kvar.
Den 29 augusti öppnar en utställning av Jan Svenungsson på Konstmuseet, där man kan titta närmare på hans skorstenar.
Mattias Areskog
-----------------------------------------------
Lindberg, Henrik. "Sten på sten på sten på sten på sten...",
in: Norrköpings Tidningar, 21.8.1999
Det är avancerat, fascinerande och ibland klurigt att bygga och montera den totalt 18 meter höga skorstenen i Motala ström. Det kan intygas av Jan Svenungsson, konstnären bakom verket.- Att genomföra det här är en dröm, för ingen är beredd på att det ska vara enkelt. Men det märkliga är att det går, säger Jan och ler.
Han har varit på plats under hela arbetet och själv sågar han tegel. Lätt röddammig i ansiktet berättar och visar han, med en smått barnslig förtjusning, hur arbetet går till.
- Först har en dykare rensat botten genom att lyfta bort stenar och använda en tryckluftsmaskin. Men det mest fantastiska är att han sedan snickrat ihop en gjutform i trä under vattnet, med såg och allt. Den fungerar som ett golv och har 2,5 meter långa sidor, berättar Jan med beundran i rösten.
Sedan har det använts en maskin som via en slang, pumpat ner betong i formen som ligger cirka fyra meter under vattnet. Ett problem som har fördröjt arbetet en del är starka vattenströmningar.
- Dykaren berättade att det var som att jobba i en orkan. Lösningen blev att sänka ner en stor container på botten som tyngs ner av ett antal betongklumpar. Det fungerar som ett vindskydd för dykarna.
På land står två åttkantiga betongfundament som är cirka 1,5 meter höga. De ska under nästa vecka lyftas ner och fästas på grunden som byggts på botten.
- Det största ämnet för diskussion har varit hur det ska kunna se ut som att skorstenen är murad hela vägen. Men det har vi löst genom att ingjuta tegel i toppen av det översta fundamentet. Så när det är på plats ligger cirka en halvmeter tegel under ytan och ungefär lika mycket över.13,5 meter muras på plats. I fundamenten finns det ett antal hål där en borr kan sänkas ner och borra några meter djupa hål i berggrunden på botten. Där ska det så småningom sänkas ner metallstänger som förankrar skorstenen i berget så att den står rakt och stadigt.
- Utifrån det halvmeter höga teglet som sticker upp över vattenytan ska det byggas en ställning där murarna kan mura de sista 13,5 metrarna. Det är svårt att mura, jag beundrar deras kunskap.
På toppen ska det slutligen monteras ett litet tak så att skorstenen inte fylls med regnvatten.
- Jag vill vara på plats för att följa och hjälpa till med arbetet. Jag vill inte att någon ska kunna säga att jag är en fuskkonstnär som bara står och skriker. Att såga ut 8 000 tegelstenar är ingen baggis, avslutar Jan Svenungsson och går tillbaka till sin tegelstenshög.
Henrik Lindberg
-----------------------------------------------
Letter to the editor, "Tråkig skorsten i Strömmen",
in: Norrköpings Tidningar, 21.8.1999
I GÅRDAGENS NT presenterades ett nytt monument, under uppbyggnad, i Strömmen mellan Kungsbron och Strykjärnet. Detta monument består av en 14 meter hög skorsten av tegel. I artikeln på sidan 16, skriven av Mattias Areskog, påstods det att detta monument, skapat av Jan Svenungsson, vann den utlysta tävlingen - Längs Strömmen - om utsmyckning av Industrilandskapet. Detta är inte riktigt för Jans förslag kom på andra plats och vinnaren var i själva verket en kvinna och känd konstnär vid namn Ann Edholm. För övrigt slutfördes tävlingen i höstas och inte i år som det stod i artikeln. Var är den undersökande journalistiken som NT annars sätter högt!!
Att kommunen sedan valde ett annat alternativ än det vinnande är inget märkvärdigt i sig men man kunde dock motivera varför man inte valde detta.
KANSKE DOCK LITE uppseendeväckande att kommunens representanter valde just tegelskorstenen som annars förekommer i flera tappningar inom området. Ett tråkigare sätt att utsmycka området kan jag inte tänka mig och knappast framåtblickande. Det om något som Norrköping behöver så väl för att inte ytterligare backa i invånarantal. Intresset för Norrköping som plats att jobba och bo i är också av stor betydelse för de företag, myndigheter och andra organisationer som bedriver verksamhet här. Det handlar mycket om att kunna attrahera och behålla människor i trakten. Detta borde stå i fokus när kommunen beslutar om monument, konstverk och annat.
Att man varit framsynt i restaureringen av Industrilandskapet skall kommunen dock ha all heder av.
Med vänliga hälsningar
Bertil Håkansson
Kulturen kommenterar
TACK BERTIL HÅKANSSON för dina synpunkter på kommunens nya utsmyckning. Nu tror jag väl inte att skorstenen kommer att orsaka någon större utflyttning ur staden, tvärtom kommer säkert åtskilliga Norrköpingsbor att betrakta den som en konstnärlig tillgång. Kulturredaktionen hoppas få in fler åsikter och kommentarer kring den uppväxande, virtuella skulpturen. Vi beklagar också felen i artikeln och tackar Bertil Håkansson för de korrekta uppgifterna.
Margareta Carlsson
-----------------------------------------------
Christoffersson, Åsa. "Skorsten mitt i strömmen",
in: Östgöta-Correspondenten 27.8.1999
Om du skulle få för dig att ta en sväng till Norrköping i helgen ska du inte bli förvånad om du får syn på en skorsten som växer upp ur Motala ström.Det är konstnären Jan Svenungssons vinnande bidrag i Statens konstråds och Norrköpings konstmuseums idetävling "Längs strömmen" som arrangerades förra året.
Svenungsson har tidigare arbetat i Stockholm och Berlin och är nu tf professor på Fotohögskolan i Göteborg. Hans tävlingsbidrag "Virtuell skorsten i verkligheten" vann idetävlingen, tillsammans med två andra bidrag.
Men om de andra två vinnarna också kommer att genomföras är oklart.
- Svenungssons bidrag är mest praktiskt, mest realistiskt, åtminstone just nu, säger Onita Wass på konstmuseet.
Skorstenen, som just nu byggs mitt i strömmen utanför Arbetets museum, är 14 meter hög och överlämnas som gåva från Norrköpings kommun till Campus Norrköping i samband med kulturnatten 25 september. Men redan nu på söndag öppnar Svenungssons utställning: "Skorstensarbeten 1988-1999" på Norrköpings konstmuseum.
Själv har konstnären skrivit om sin skulptur:
"Aldrig någonsin har en industriskorsten av tegel setts stiga direkt ur en flod, intill ett hus som är mer än dubbelt så högt som skorstenen. Om det inte vore för placeringen i vattnet; eller för skalan; eller för det anakronistiska tilltaget i att bygga en skorsten med tegel i dag - skulle min skulptur inte bli uppfattad som ett konstverk överhuvudtagef".
Utställningen på konstmuseet innehåller en rad olika skorstenar av Jan Svenungsson utförda i olika tekniker och format. Själv har han förklarat: "Personligen är jag inte intresserad av skorstenar som arkitektonisk kategori eller bestånd - utom som verktyg, som möjligheter, som språk..."
Åsa Christoffersson
-----------------------------------------------
Bennich, Anna. "En man och alla hans skorstenar",
in:, Norrköpings Tidningar, 27.8.1999
DEN FÖRSTA SKORSTENEN som han byggde var tio meter hög. Nu är han inne på den femte, som ska bli 14 meter, i alla fall ovanför vattenytan. Fast den femte är egentligen den fjärde.
På söndag öppnar utställningen Skorstensarbeten 1988-1999 på Konstmuseet i Norrköping. Där visar konstnären Jan Svenungsson exempel på de skorstenar som har sysselsatt honom de senaste tio åren. En diktillustration på 80-talet har lett till Den femte skorstenen som nu växer upp i Motala ström.
- Jag började fotografera en 1800-talsskorsten som stod mitt i Stockholm, berättar Jan Svenungsson.
- Resultatet blev det här, säger han och pekar på fem inramade svartvita bilder av en och samma skorsten, fotograferad på fem olika sätt. Svarta ramar följer slaviskt skorstenens form och frilägger samtidigt objektet. Någon bakgrund ser man inte.
Efter det första verket, som han debuterade med på konstutställningen i Köln 1989, fortsatte Svenungsson arbeta på samma tema.
- Jag gjorde fler bilder som jag ramade in, jag vände och vred på det ganska begränsade myntet.
Han började fotografera av en och samma bild flera gånger tills konturerna löstes upp.
- Men så småningom suger man musten ur ett projekt. Man skapar regler och rum som man vill bryta sig ur.
1992 fick han chansen att spränga rummet. Han bjöds in att ställa ut sina bilder på Moderna museet i Stockholm. När han såg sin installation inne i museet bestämde han sig för att konstruera en riktig skorsten utanför museet. Ett fönster blev ramen för objektet den här gången.
- På Konstmuseet kan vi se ett fotografi av hur det såg ut innan skorstenen och museibyggnaden revs. Själva rivningen finns att beskåda på video.
- Det var nästan dubbelt så spännande att vara med vid rivningen, berättar han när en grävskopa nästan som ett monster glufsar i sig den tio meter höga skorstenen. 757 dagar stod Svenungssons första skorsten.
Sedan dess har det blivit fler. Nummer två konstruerade han i Sydkorea, inbjuden av Moderna museets tidigare chef Pontus Hulten att delta i Expo 93. Jan Svenungsson följde arbetet med den elva meter höga skorstenen på plats. Eftersom han under åren blivit intresserad av arkitekturfotografi passade han på att fotografera bygget under hela förloppet. Och en del av bilderna har han återanvänt senare under sitt skorstensprojekt.
ÄVEN I KOTKA I FINLAND finns en av hans skorstenar. Ja, rätt gissat, den är tolv meter hög. Den kontrasterar till ett dubbelt så högt, gult hus och finns mitt bland aktiva skorstenar runt omkring.
Skorsten nummer fyra ska bli tretton meter hög. Den ska stå på ett fält utanför Berlin där Jan Svenungsson numera bor. Platsen där fundamentet ska gjutas har grävts upp men bygget har skjutits upp i sista stund. Så Den femte skorstenen som muras upp i Strömmen hinner faktiskt före.
- Jag hoppas att min skorsten kommer att få en lokal förankring. Den här utställningen är en strävan att visa hur jag gått in i och ut ur det här projektet. På sätt och vis kan man se utställningen som en retrospektiv samtidigt som det är en installation här och nu.
Konst för Svenungsson är att studera och undersöka möjligheter, säger han. Och om han kommer att fortsätta arbeta med skorstenar i framtiden kan han inte svara på.
- Som konstnär måste man garantera att det åtminstone finns en person som tror på ett verk. Och den personen är jag. Mitt arbete baseras på mig och bara om jag själv tror på det kan jag påverka andra och få dem att förstå vad jag gör. I den stund jag känner annorlunda ska jag sluta. Men så känner jag inte än.
Anna Bennich
-----------------------------------------------
Letter to the editor, "Skorsten - är det konst?",
in: Folkbladet Östgöten, 28.8.1999
Man brukar säga "ingen rök utan eld", men i Norrköping verkar vi snart kunna mynta uttrycket "en skorsten utan rök" - och definitivt utan eld...
Jag tänker på det nya "skorstenskonstverket" som just nu byggs i Strömmen nedanför Bergsbron.Vem kommer att uppfatta att det verkligen rör sig om ett konstverk? De flesta lär väl tro att de ser toppen av en sedan länge sjunken fabrik?
Ungefär som man idag bara ser kyrktornet, på den i övrigt översandade kyrkan i Skagen i Danmark...
Jag har inget emot ovanlig konst, men en skorsten i industrilandskapet är liksom ingen naturlig konst för de flesta eftersom det finns liknande verkliga skorstenar lite här och var i området.
Så jag bara undrar hur den ovetande ska kunna skilja skorstenen från en - skorsten?
Konstkollare
-----------------------------------------------
Letters to the editor, in: Norrköpings Tidningar, 2.9.1999
"Kultur tydligen viktigare än vård"
Återigen har jag konstaterat att det finns kommunala pengar trots att det egentligen inte finns några.
Jag syftar på den skorsten som byggs i Motala ström och som Norrköpings kommun givit ett anslag till på över 400 000 kronor. Men det är ju konst "gudbevars" och kultur går för vissa kommunala tjänstemän före vård och omsorg.
Jag råkade höra intervjun i Radio Östergötland med konstnären Jan Svenungsson som uttalade sig ordagrant att konstverket skulle "sätta omgivningen i rörelse". Ja, möjligen för dem som passerar Bergsbron efter en krogsväng men inte för dem som sitter pa vårdinrättningarna och avnjuter en kopp kaffe och en "Sandbyhovsbakelse" (skorpa).
Ställ frågan till 100 Norrköpingsbor - bättre skola och omsorg eller skorstenen i Strömmen - så skulle 95 av dessa 100 svara vård och omsorg.
Jag kan inte, hur mycket man än försvarar sig med att pengarna inte kommer från samma konto, förstå varför kommunala tjänstemän ostraffat kan få fatta så huvudlösa beslut som detta, att bygga en skorsten i Strömmen och sedan kalla det konst. Nej, det förfular den annars så vackra utsikten från Bergsbron. De som fattat beslutet skulle själva med egna medel få betala kalaset.
Alla sunt tänkande människor tycker att familjefadern som köper golfklubbor till sig själv i stället för skor till sina barn är en drummel. Detta kan jämföras med att anslå pengar till skorstensbygget. Därmed inget ont sagt om konstnären Jan Svenungsson.
Ulle
"Lägg pengarna på grundläggande samhällsfunktioner istället"
Norrköpings kommun med sin urusla ekonomi har på något underligt vis ändå råd att häva ut otroliga summor på för mig (och säkert andra Norrköpingsbor) helt obegripliga så kallade konstföremål.
Det senaste tokeriet är en skorsten mitt i Strömmen för nästan en halv miljon, man häpnar. Så har man mage att hävda att dagis och skola kostar för mycket och att man ska ge dagis-kooperativ mindre pengar, vägar kan ej rustas upp, och så vidare.
Den så kallade konsten som måhända högst en procent av Norrköpingsborna uppskattar kan tydligen få kosta vad den vill.
Om nu kommunen har dåligt med pengar så måste de grundläggande kommunala funktionerna få del av kakan (barnomsorg, skola, äldrevård, vägar etcetera), det går inte att ösa ut ofattbara summor på så kallade konstnärer som i mitt tycke endast har till uppgift att lura oss i Norrköping (och andra orter) pa våra grundläggande kommunala rättigheter.
Om man på skattsedeln kunde kryssa för att om man var beredd att betala för den så kallade "konsten" eller välja att den budgeten skulle överföras till viktigare saker i kommunen, så skulle pengar till barnomsorg skola, äldrevård, vägar och så vidare blir fler.
Bengt K
-----------------------------------------------
Letter to the editor, "Konstverk väcker olika associationer",
in: Norrköpings Tidningar, 13.9.1999
NT har stimulerat till en liten debatt om Jan Svenungssons skulptur Den femte skorstenen som nu växer upp, i strömmen intill Arbetets museum.
Det är kultur- och fritidsnämnden som, efter förslag från Konstrmuseets chef, beslutat att Jan Svenungsson skulle få i uppdrag att utföra sitt prisvinnande förslag från tävlingen Längs Strömmen.
Ett par av debattörerna tycker väldigt olika om skorstenen som konstverk. Bertil Håkansson tycker att den är tråkig. Ingamaj Beck, som skrivit om den i Aftonbladet, ser på den som ett sorgearbete över en svunnen tid. Men hon njuter också av att se den som ett öga riktat mot himlens oändliga mysterier...
Så är det med konstverk. De väcker olika associationer hos och värderas olika av olika människor. Uppfattningarna förändras också med tiden (tänk på Spiral åtbörd).
Det uppväxande släktet, som inte har egna minnen av industriepoken, kan komma att se på skorstenen på helt andra sätt.
Tre insändarskribenter tar upp en annan aspekt på konstverket. De kritiserar att kommunen över huvudtaget lägger pengar på konstverket och menar att det mesta annat är så mycket viktigare. Visst är skola och omsorg viktiga, mycket viktiga till och med. Men det är kulturens många yttringar också. Musik, teater, dans, bildkonst, litteratur och film ger näring åt fantasi och lekfullhet. De ger nya kunskaper och oväntade perspektiv. Inte minst ger de många människor möjlighet att uttrycka sig och att kunna påverka och förändra både sina egna liv och det samhälle de lever i.
Den andliga vitalitet, den kreativitet och de många kontakter människor emellan som kulturlivet erbjuder gör Norrköping till en rik och spännande stad, en stad värd att leva och verka i. Det är i det sammanhanget den offentliga konsten hör hemma.
Kultur- och fritidnämndens presidium.
Lennart Jansson, Louise Malmström, Bo Wallstedt
-----------------------------------------------
Henrikson, Gunnar. "Värna konsten i stadsmiljön", Norrköpings Tidningar 15.9.1999
PÅ KONSTMUSEET vid Kristinaplatsen i Norrköping visar Jan Svenungsson skorstensarbeten från perioden 1988-1999. Det är en instruktiv och analyserande utställning om konstnärens specialitet, skorstenar.Samtidigt växer hans senaste symboliska skorsten upp ur vattnet vid sidan av Arbetets museum mitt i Motala ström. Han vann ju pris i den stora tävlingen om konstnärlig utsmyckning i Industrilandskapet. Nu håller han på att förverkliga sitt projekt, som har goda utsikter att bli en historisk signatur för det Norrköping som är i snabb förvandling längs Strömmen.
Det vill nu till att staden tar väl vara på detta konstverk så det blir den stimulans det är avsett att vara för både besökare och gamla Norrköpingsbor. De offentliga konstverken har en viktig uppgift i stadsmiljön genom att skänka estetisk kvalitet åt gaturummet. I sin mån bidrar de till att gestalta det som man i mer högtidliga sammanhang brukar kalla "stadens själ".
NÅGRA METER från skorstensutställningen på Konstmuseet, alldeles utanför väggen mot Kristinaplatsen, återfinns en annan konstnärlig symbol för staden, Arne Jones berömda Spiral åtbörd. Som all stor konst väckte Spiralen på sin tid livlig debatt både bland politiker och allmänhet. Den konstnärligt och estetiskt insiktsfulla falangen i stadsfullmäktige, som ville köpa konstverket, vann till sist striden. Beslutet betecknades i NT som framsynt.
Men inte ens stor konst med symbolvärde står oanfrätt av tidens tand. Hela långa sommaren i år, det vill säga under turistsäsongen, har Spiralen stått stilla i torrlagd och skräpig bassäng. Det är ju då den skall förmedla sitt symboliska värde till besökande och stadsbor och dra ögonen till Konstmuseet och Kristinaplatsen. Den plats som redan för åtskilliga årtionden sedan borde ha utformats som Norrköpings centralt belägna kulturplats, omgärdad av konstmuseum, stadsbibliotek och musikskola. Det är först nu i september som reparationsarbetet inletts.
Att stadens symboliska konstverk på den platsen står stilla i månader tycks inte ha roat vare sig politiker eller tjänstemån. Tänk om det varit någon anordning för kollektivtrafiken som gått sönder! Då hade reparationen säkerligen varit i gång redan dagen efter. Förhållanden som har med själen att göra har uppenbarligen inte samma dignitet.
Och det är väl lite av det synsättet som avspeglas i den pågående diskussionen om intilliggande Kristinaskolans gård och träd. Det är de materiella värdena, ledbussarnas framkomlighet som tillmäts intresse. Estetiska frågor, musikskolans framtida arbetsmiljö och tanken på ett samlat grepp på Drottninggatans avslutning vid Konstmuseet ägnas knappast en tanke av trafiktekniker och kortsynta kommunalpolitiker.
MAN BORDE JU I STÄLLET ta upp en principiell diskussion om detta och sätta in miljön kring kulturinstitutionerna i sitt större sammanhang. Musikens och böckernas roll i det framtida informationssamhället är obestridd. Konsten likaså - i varje fall i teorin. Låt mig bara ge antydan om den roll ett modernt konstmuseum kan få i det framtida utbildningssamhället.
Renoveringen av Konstmuseet nyligen var välbehövlig. Den borde emellertid på lite längre sikt följas upp av en utbyggnad - som för övrigt skisserades för några år sedan. Då skulle här också kunna placeras en konstvetenskaplig/bildvetenskaplig institution ingående i universitetets Campussatsning.
Och då blir den yttre miljön än viktigare. Det är snart dags för det helhetsgrepp som började efterlysas redan 1945. Förstör inte den möjligheten genom att såga ner Kristinaskolans park och dra nya spårvagnsspår nedanför trappan på skolans utgång mot Promenaden. Det här området borde ingå i den framtidsvision som så ambitiöst målades upp för ett par år sedan under det byråkratiska namnet "Målbild 201O".
Gunnar Henrikson
-----------------------------------------------
Boström, Sören. "Skorstensbyggarna slapp anlita dykare",
in: Folkbladet Östgöten 15.9.1999
- För våran del kom torrläggningen av Strömmen väldigt lägligt. Nu slipper vi ta dykare till hjälp för att ta ner byggställningen. Det säger Stefan Karlsson, som är en av dem som nedmonterar ställningen runt konstverket "Skorstenen" i Strömmen nedanför Bergsbron.
Ett konstverk som i samband med torrläggningen kunnat ses i hela sin längd, alltså nästan ända ner till botten.
Och ett konstverk som redan hunnit bli omdiskuterat bland allmänheten. Bara under en kort stund igår hördes väldigt olika kommentarer om skorstenen:
- Jag tycker den känns bra i den här industrihistoriska miljön, tyckte en person.
- Snacka om att kasta pengar i sjön. Nog kunde man använt 500.000 kronor eller vad den nu kostar, bättre än så där...
Men meningen med konstverk är väl oftast att de ska vara lite kontroversiella och lämna fältet öppet för diskussioner och åsikter.
Hur som helst, så är skorstenen nu helt klar och det var igår dags for nedmontering av byggnadsställningen.
- Normalt sett hade vi tänkt anlita dykare for att få loss ställningen nere vid botten, men tack vare torrläggningen klarade vi det utan dykarhjälp, säger Stefan Karlsson.
Sören Boström
Sagt vid Strömmen. Många människor följde igår polisens eftersökning av mordvapnet på Strömmens botten. Och kommentarerna var många från "läktar-plats". Här följer några exempel:
- Någon pistol hittar de inte i den här sörjan, men däremot en massa försäkringsbedrägerier i form av ikastade cyklar, som ligger pa botten
Äldre man vid bron nära Arbetets Museum
- Jag undrar varifrån polisen fick tipset om att pistolen kastats i Strömmen. Tipsare kan man ju inte alltid lita på, så det kan vara ett falskt spår.
Medelålders man vid Bergsbron
- Tänk om pistolen ligger under det nyligen uppförda konstverket "Skorstenen". Kanske borde polisen riva skorstenen och se efter under
Icke konstälskare?
-----------------------------------------------
Wernström, Sven. "Pekingpitten på plats",
in: Folkbladet Östgöten 22.9.1999
Häromdan råkade två av mina polare i gräl om två skorstenar. Den ene menade att skorstenen i strömmen var ett konstverk och den andre menade att skorstenen i närmaste kvarter var ett större konstverk med sin högre höjd och vackra fläns i toppen, men hans motståndare menade att den bara var ett hantverk medan skorstenen i strömmen var konst därför att den var avsedd att vara konst och var betald därefter.
En konstvetare i min närhet kallade skorstenen i strömmen för kejsarens nya kläder. I varje fall var den en nyhet just då. Om jag varit journalist skulle jag ha satt en slagkraftig rubrik över nyheten: Pekingpitten på plats. Allitterationer gör sej alltid bra i rubriker.
Men nu är jag inte journalist utan bara vanlig skrivare och amatörforskare. Och nyfiken. Varför lägger vår överhet ner pengar på pseudokonst? Vad är det som pågår i det svenska kulturlivet?
För att få svar på frågor måste man gå till källorna, det lärde jag tidigt i livet. Redan i första klass gick jag till Bibeln för att få reda på vad sjutton det var var skolfröken snackade om. Det blev jag inte klokare av, men jag hittade en massa skojigt snusk som hon inte snackade om. Som sjuåring var jag häftigt förälskad i de båda otuktiga systrarna Ohola och Oholiba som i Hesekiels 23e kapitel pippade runt med egyptier och alla möjliga andra som kramade deras bröst och smekte deras jungfruliga barm. När jag kom upp i tonåren listade jag själv ut vad det var för ett äpple som Eva lockade Adam i fördärvet med. Jag var ju i en ålder då jag själv gärna skulle ha lockats i fördärvet.
Det dröjde tyvärr. Under tiden kom jag underfund med att Onan i första Moseboken 38:9 inte alls gjorde det där som han gett namn åt utan bara hoppade av sin broders hustru för att inte göra henne på smällen.
Det där var ju sånt som forskarna redan kände till men sanningen var ingenting för allmogen på den tiden.
Vanan att gå till källorna har jag behållit. Landskapslagarnas sparsamma uppgifter om trälar gav mej frihet att fabulera när jag skrev Trälarna.
En lusläsning av de svenska samhällsförstörarnas grunddokument, SAF-promemorian från 1971 som Clarte kom över och publicerade, gav möjlighet att urskilja demokratins fiender och avslöja deras metoder.
Även till frågan om kastreringen av den progressiva kulturen kan man hitta svar i ett grunddokument, en ledare av Margaretha af Ugglas i högerns teoretiska organ Svensk Tidskrift nr 8-9/91.
I tjugo år hade SAFs mullvadsarbete pågått i skolor och på Timbro, med köpta debattörer och ekonomer och allt det där, ja ni vet ... Ledaren konstaterar att högern lyckats. Även verkschefer och kommunpolitiker talar numera som direktörer i ekonomiska i stället för sociala termer. Bara ett område återstod - kulturen. Rubriken var: Erövra kulturen!
Sen dess har tio år gått och nu har högern lyckats med det också. Fria Pro, Hoola Bandoola, Blå Tåget, Tältprojektet, Nynningen och Nationalteatern saknar efterföljare. Pengar som stulits ur löntagarfonderna har hamnat i stiftelser som Framtidens kultur. Stora summor går till tandlösa jättejippon som Vattenfestivalen i Stockholm, Sanna drömmar i Norrköping och Pekingpitten i Motala ström. Medan den progressiva kulturen förtvinar.
I Härjedalen mötte jag en gång en man som stod och grät vid en konstgjord sjö som Vattenfall åstadkommit. Han sa: Där nere på botten ligger mitt barndomshem. Inte ens en skorsten stack upp.
Men i Norrköping sticker en skorsten upp över vattenytan. Och vad säger den? Jo, att här ligger dränkt verksamhetslust och sjunkna förhoppningar. I stället kunde ett hjul ha välvt sej i vattnet och visat att här fortfarande finns liv - en kraft och en rörelse lika tidlös och ohejdbar som strömmen själv. För det är ju ändå det man vill tro.
Sven Wernström
-----------------------------------------------
Schüldt, Sara. "Den väcker känslor",
in: Folkbladet Östgöten, 23.9.1999
Kommentarerna om skorstenen som står mitt i Motala ström varierar kraftigt. Vissa älskar den, andra hatar den och några har överhuvudtaget inte sett den. Folkbladet har frågat folk vad de tycker om sitt nya konstverk som invigs på kulturnatten
Skorstenen i Strömmen väcker känslor. Arga insändare tycker den är tråkig och undrar om det är konst. Många Norrköpingsbor Folkbladet talat med tycker att pengarna skulle gått till något samhällsnyttigt.
Det är inte vilken fabriksskorsten som helst som byggts framför Arbetets museum, utan ett konstverk av Jan Svenungsson som invigs på lördag. Konstverket förandrar den klassiska Norrköpingsvyn och kommentarerna fran Norrköpingsborna skiftar.
Många skulle hellre sett att pengarna använts till något annat. Skorstenen är en gåva från kommunen till Campus Norrköping.
Studenten Giulia Ray gillar inte skorstenen. Hon hade hellre sett att området smyckats med en bro från Kåkenhus over strömmen.
- En vacker bro över det livliga vattnet skulle säkert många ha uppskattat mer, tror hon.
Konstmuseichefen Birgitta Flenshurg, som är en av de som valt ut verket, tar kritiken med ro.
- All offentlig konst som är bra sticker ut och retar till en början, säger hon. Arne Jones skulptur Spiral åtbörd kritiserades häftigt på sin tid, men idag är det en omistlig symbol for staden.
Den femte skorstenen är en av fem pristagare i en öppen tävling om utsmyckning i industrilandskapet. Totalt deltog 398 förslag och alla bedömdes anonymt. Tävlingen hade utlysts av Statens konstråd och konstmuseet. Skorstenen är det enda tävlingsforslag som realiserats, men om Statens konstråd skjuter till mer pengar kan även andra konstverk uppföras.
- Det var ett otroligt hårt jobb att välja ut fem pristagare, säger Birgitta Flensburg. Deltagarna var allt från grafiker och textilkonstnärer till arkitekter.
Juryn uppskattade att Svenungsson "med ett enkelt och kraftfullt grepp placerar en industriskorsten mitt i strömfårans virvlar." Skorstenen liknas vid ett stycke surrealistisk poesi. Konstnären Stefan Teleman från Norrköping hade en annan favorit.
- Norrköpingskonstnären Jan Erik Frisendahls tävlingsbidrag med lutande och tutande skorstenar var otroligt humoristiskt.
Stefan Teleman tycker också att konstverkets omgivning är så vacker i sig, att konstnärlig utsmyckning nästan är överflödig. Något bland andra Pelle Wichmann, Motala ström-fotografen framför andra, instämmer i.
Men på kultursidorna i tidningar som Dagens Nyheter och Aftonbladet ifrågasätts inte placeringen - där hyllas skorstenen i strömmen. Dagens Nyheters arkitekturkritiker Peder Alton skriver att Den femte skorstenen är offentlig skulptur när den är som bäst. Han menar att Jan Svenungssons skorsten är "en surrealistisk skenbild med rötter i europeisk metafysik och tidig modernism, ett historiskt lackmuspapper som vida överskrider en enskild skorstens betydelse."
Likaså Aftonbladets Ingamaj Beck hyllar Svenungssons skorsten. Hon beskriver den som toppen av en sjunken fabrikskatedral som öppnar ögonen för vad miljön har att berätta. "Vad som kan te sig opersonligt blir en generös handling gentemot betraktare.", konstaterar hon.
Sara Schüldt
FAKTARUTA. DEN FEMTE SKORSTENEN.
Konstnär: Jan Svenungsson. Han är bosatt i Berlin. Skorstenen som motiv har sysselsatt honom i mer än ett decennium.
Namn: Den Femte Skorstenen. På idéstadiet hette den Virtuell skorsten i verkligheten.
Placering: I Motala Ström, framför Arbetets Museum.
Höjd: 15 meter (sic!)
Material: Tegel.
Invigning: Den 25 september 1999 inviger kommunstyrelsens vice ordförande Gunnel Gennebäck skulpturen.
Kostnad: Omkring 650 000 kr, varav kommunen betalat 500 000 kr. Resterande del har sponsorer stått för. Sponsorpengarna har gått till konstnären. Kommunens pengar har gått till exempelvis murare, material och tekniker.
Citat och intervjufrågor:
"Aldrig någonsin har en industriskorsten av tegel setts stiga direkt upp ur en flod, intill ett hus som är dubbelt så högt som skorstenen."
Jan Svenungsson, ur tävlingsförslaget.
"Vattenfestivalen i Stockholm, Sanna drömmar i Norrköping och Pekingpitten i Motala ström. Medan den progressiva kulturen förtvinar."
Sven Wernström, krönikör i Folkbladet.
"Jag har inget emot ovanlig konst, men en skorsten i industrilandskapet är liksom ingen naturlig konst för de flesta, eftersom det finns liknande verkliga skorstenar lite här och var i området. Så jag bara undrar hur den ovetande ska kunna skilja skorstenen från en - skorsten?"
Insändare i Folkbladet
"De gånger jag försökt tyda hans skorstensserie har det oftast slutat med >en skorsten är en skorsten"
Peder Alton, arkitekturkritiker på Dagens Nyheter.
Dag-Eve Clasen, fastighetsskötare.
- Är den till bara för syns skull? Den är inte ens snygg. Mycket pengar för ingenting, säger jag. Det är bättre att lägga pengarna på barnomsorg och skola.
Erik Hofren, professor
- Industrilandskapet är en miljö som generellt sett inte passar för offentliga konstverk. Men mot bakgrund av detta är ett konstverk i form av en fabriksskorsten ändå lyckat.
Leila Gomar, översättare
- Skulpturen är trevlig. Den får en att tänka på det förflutna, något som gått förlorat.
Anders Svensson, rektor för konstskolan
- Jag älskar skorstenen! Den är inte påträngande, men när man väl sett den sätts fantasin i rörelse. Skulpturen är ett minne från den försvunna staden. Industriområdet är idag varken ett arbetarområde eller slumområde. Jag har sett flera av Svenungssons skorstenar och ingen är så perfekt insatt i landskapet som denna.
Hans Petterson och K-G Eriksson, pensionärer
- Vad skall man säga? Det finns så många skorstenar här redan... Men den förstör i alla fall inte.
Lena Gustavsson och Johanna Eriksson, studerande
Det finns bättre saker att lägga pengar på. Vi skulle till exempel behöva en ny kopieringsapparat där vi pluggar.
Bertil Gustavsson, studerande
- Pengarna borde ha satsats på något annat. Folk kan tro att marken sjunkit här i Norrköping!
Tomas Moberg, studerande
- Den sjunkande skorstenen står för en epok som sjunker och en ny tid som stiger fram i dess ställe. Jag tycker mycket bättre om skorstenen än Linköpings nya monumentalskulptur vid vattnet. Skorstenen får folk att tänka till.
Katarina Moratidou, 8 år
- Jag tycker det liknar ett träd utan grenar och löv, som man inte behöver vattna.
Anders Lindh, museichef Arbetets museum
- Skorstenen är djärv! Den har en överraskande effekt där den reser sig ur vattnet. Den väcker tankar. Det är bra att den stämmer överens med helheten.
Cecilia Orvar, 8 år
- Det är en ubåt som sticker upp ur vattnet.
Isak Lavstedt, 9 år
- Det ser ut som en fyr där den står mitt i vattnet.
Robert Rönnbäck, konsstuderande
- Skorstenen är häftig! Den passar bra i omgivningen och är mångtydig. Man kan se den som en fallossymbol, men det gör inte jag. För mig är det inget konkret, utan snarare en form.
Henrik Jelinek
- Skulpturen är malplacerad. Spiral åtbörd är bra placerad vid konstmuseet. Där passar konsten. Jag skulle vilja att konstnären, eller beställarna, gav en förklaring till konstverket, för jag förstår det inte. Dessutom försvinner konstverket bland alla andra skorstenar.
Birgitta Flensburg, chef Norrköpings konstmuseum
- Skorstenen blev precis så bra som jag hade tänkt mig! Det är en fantastisk skulptur i en fantastisk miljo. Skulpturen kan ses både som sjunkande eller stigande och vittnar om det förflutna likaväl som framtiden. Det är upp till betraktaren att tolka detta spännande verk.
Lora Lejoned, konststuderande
- Det var väldigt speciellt när strömmen var torrlagd. Då såg det ut som en nedlagd fabrik och det temat passar väldigt bra här.
Johanna Sundell, studerande
- Den är för dyr. Jag tycker att pengarna skulle ha satsas pa ett nytt kårhus istället.
Markus Öjes, studerande
- Aha! Är det en skulptur?! Det visste jag inte. Den är väl okej.
Stefan Teleman, konstnär
- Den är lika surrealistisk som Chiricos målningar. Den sjunkande skorstenen kan ses som en symbol för det försvinnande industrisamhället. Man kan också ta det hela som ett skämt, som tyvärr kan bli lite tjatigt när skulpturen står där i all evighet.
Pelle Wichmann, fotograf
Den är jättefrän! Men jag är osäker på placeringen. Miljön är väldigt vacker och behover inte utsmyckas mer. Den kunde ha placerats utanför Alosa Hotell istället. Jag har inget emot att det kostar pengar. Synd baraa att inte en större del av pengarna gått till konstnären.
-----------------------------------------------
Letter to the editor, "Riktiga skorstenar räcker",
in: Folkbladet Östgöten 25.9.1999
De som bestämt om "konstverket" i Strömmen måste naturligtvis försvara sin bedrift. Museichef Birgitta Flensburg: "Skulpturen kan ses både som sjunkande eller stigande och vittnar om det förflutna likaväl som framtiden". Sagt i Folkbladet om industrilandskapets nya overksamma skorsten.
Det är nästan som den undran som uppstod kring "Spiral Åtbörd": Markerar rörelsen en uppåtgående eller nedåtgående spiral? Till slut enades man om att rörelsen var uppåtgående. Det måste den vara for att kunna symbolisera en uppåtsträvande stad.
Riktiga fabrikshus och skorstenar vittnar tillräckligt väl om den industriella bakgrunden kring Strömmen. Framtiden symboliseras av skyltar som "Pronova", "Campus Norrköping", "Arbetets museum", Louis De Geer Konsert och Kongress osv. Överallt tillvaratas både det förflutna och framtiden. Tycker
Ständig stadsvandrare
